blottad  nacke, i skam

offrar min hjässa på

de renhjärtades altare

det var en fråga om

förlorad makt

i ett säreget känslans

diminuendo

upptakt , crescendo

rasar en nebulosa

av tårar för mitt inre

kämpar som vilddjur i var

kammare av uppmätt tid

skulden var min

skulden var bara min

vakar liemannen, på ödslig stig

hästars språng, i vansklig kärra

spjärnar hjul mot kätting

sista sup, glas i skåpet sätter

fjättras,trängs

och hopen hurrar