EN LITEN ORDLISTA
ANTURA SÄK= att göra sig till, att bära sig åt.
Ho antura säk så bedrövlit, va så tejorder (tillgjord).
I Gråbomålet är –er en vanlig ändelse som läggs till på adjektiven.
”Tejorder, schuker, blyger, trötter” etc. i stället för tillgjord, sjuk, blyg, trött.
BINNA= sticka
Jag minns att min mormor alltid hade ”e binnestrompa” (stickad strumpa) på gång som hon bann (stickade) på.
DY STELL = helt stilla
Tösa satt dy stell i söffa. (Tösen satt helt stilla i soffan.)
EXTER= dumma påhitt, dumheter.
” Ongen hade så mö exter för säk!” (Ungen hittade på så många dumheter.)
FLÖTTE= fästing,
I norskan heter fästing flått.
Jag minns att min mamma använde detta ordet. Andra norska ord i gråbomålet är puta (kudde) , på norska pute, lomme(ficka), morell(fågelbär).
HÖGA=komma ihåg.
När min mormor berättade så sa hon ibland att ”de högar ja inte”.
De värsta för oss gamla är väl att” nu högar ja inte ens va de e ja glömmt”!
HÄPA = ha bråttom med något.
Man kunde t.ex. undra varför det var ”e södda( sådan) häpa” att få något gjort, varför det var så bråttom.
ILLVRÖLA= skrika mycket högt
Jag minns att en ”å mina onga schlängde säk på gölvet på NK å illvröla. Han illskrek”. Kanske blev han då illrö i syna? (Mycket röd i ansiktet!)
JÖNOMA =väldigt ……
Det berättas att västgöten och biskopen Sven Danell en gång ursäktade sin fru som var försenad till en måltid med ”att ho va så jönoma trötter”!
KÄNNINGA= bekanta, sådana man känner.
”Dä va inga känninga på mötet! Ja kännte mäk så ensammen!”
LANGEN= redan
”De hade langen bynnt i tjörka( börjat i kyrkan) när ja kåmm.”
MÖRDER= moln.
Det finns olika slags moln, åskemörder, snömörder å regnmörder.
NÖKKA= använda, nyttja.
”En kunne inte se att löatröja(ylletröjan) va nökkater”.
Lägg märke till att -ad blir –ater.
Ex. brukad blir brukater, stickad blir stickater.
OMMEN= ugnen
” Ah,ta ut kaka ur ommen!”
När man bad om något började man ofta med ett ah Det gjorde min mormor och också mina mostrar.
PUTTLA= småkoka
Här får man förklaringen varför det heter puttlehöler.
Många av oss äldre känner väl till puttlehölera vid badet vid Mjörns strand, där vattnet ”puttlar”upp.
RÄVESA=rävhona
Och harhonan kallades haresa . När man en vinterkväll hörde ett klagande ljud så sa man att det var haresan som skrek!
SPETER= strumpstickor
Den som bann måste ha speter. Det man bann på (stickade på) kallades binning,(stickning). ” Ah, ge mäk binninga!”
TERESS= färdig att.
Man kunde säja att någon var ”teress å gå, då regnet bönte å flömma”.( Färdig att gå då det började hällregna.)
UTANTE= utantill
I småskolan ”lärte vi öss salmera utante”.
VANNA =bry sig.
” Könstit mänsche! Vanna inte nöt va ho tok säk te)!
(Konstig människa! Hon brydde sig inte något om vad hon gjorde.) Lägg märket till att man säjer ”ett mänsche”!
Att ” inte vanna nöt ” var ett mycket negativt uttryck!
YSCHIANADÅNA= ett förstärkande uttryck om något otrevligt. Man sa kanske”Yschianadåna va kallt de e. Ja fryser så ja bravar”! (Bravar =darrar.)
Lägg märke till att sch-ljudet uttalas mycket grovt i Gråbomålet.
ÅMMA = bredvid
”Kåmm å sätt däk åmma mäk!” kan man bli uppmanad .
ÄKKER=höäng.
När jag var liten fick jag ibland gå ned med en kaffekorg på”äkkera”.
Vi skilde noga på ”akker” och ”äkker”. Det hette ”säakker” och ”höäkker”.(Sädåker och höäng).
ÖA= göra slut på, föröda .
Den förlorade sonen i bibeln ”öa bört sett arv”.Man kunde säja om en slösaktig person att ”han öa bört allt, ja han flösa (slösade)”.