Jag var alltid den där som bara skulle stå och titta på och inte göra någonting
Jag var han som alltid ville göra saker, men aldrig vågade
Jag var alltid innerst inne väldigt kreativ, men vågade aldrig visa det
För varje dag blev någon slags kamp mot överlevnad
Jag vet inte varför det var så viktigt att leva, för ingen hade någonsin berättat för mig
Enda anledningen jag hade var väl ”jaha, okej, dör jag så blir min släkt ledsen”
Men jag skulle ju säkert bli glad, tänkte jag då direkt efter
Men inte gjorde jag något åt det, för det var så jag var då

Jag kunde sitta uppe hela nätterna och tänka på den där stora kärleken jag kände för en viss person
Inte för att jag ville, men inte heller för att jag kunde sluta
Och det var något som störde mig, inte bara den gången
Utan alla andra gånger
Jag tänkte alltid på såna saker som ingen annan tänkte på, såna saker som inte var värda att tänka på
Jag tänkte exempelvis på varför inte alla organisationer som hjälpte krigsdrabbade människor bara kunde slå ihop sig till enda stor organisation och hjälpa alla samtidigt, för det tyckte jag lät bättre
Jag tänkte på varför en del politiker gick ut och slogs med järnrör, och varför vissa politiker bara satt helt stilla bakom sina bänkar och inte gjorde något åt det
Jag tänkte på varför vi har högertrafik, medan vissa länder har vänstertrafik
Varför datorer får virus, varför en del människor stressar för sitt jobb, varför inte alla bara kunde sluta hata och bara börja älska varandra
Och till slut så insåg jag att tänkandet blev för mycket
Men inte slutade jag för det
För det var sån jag var då

Jag är en sån som kan sitta uppe hela nätterna och prata om filmer och musik med någon jag gillar
Jag är vattnet som flyter runt i dem äckligaste sjöarna, dem som folk alltid vill drunkna i
Jag är någon som folk kan se som ”perfekt”, när jag i själva verket är raka motsatsen
Jag är han som alltid ser så skeptiskt ut när alla andra nickar och ser glada ut
Mina tankar är förmodligen inte bättre än vad dem var förr, men det behöver jag ju tänka på
Jag kan ju bara samla mod och stänga ut alla ljud, och alla människor omkring mig
För det krävs ju inte alls lång tid för någon att bara stänga ögonen

Jag är han som dagdrömmer medan alla sitter och är koncentrerade
Jag är en sån alltid tänker det värsta om mig själv även fast jag vet att jag är bra
Men bara på en del saker, men även saker jag är dålig på vill jag ändå yttra mig om
Jag är varken bra på politik, hur detta avlånga landet styrs, att laga mat, eller att veta hur snabbt träd växer
På något sätt ska jag alltid ha något att säga

Jag är någon som du aldrig någonsin vill träffa
Jag är någon du skulle kunna dela ditt liv med
Jag är det bästa och värsta som någonsin kommer drabba denna planet
Jag är han som vinner när alla andra förlorar
Jag är han som förlorar när alla andra vinner