Jag törstar efter Gud

efter den levande Guden

När ska jag få se Ditt ansikte?


Jag gråter dag och natt

och fienderna säger:

"Var är nu din Gud?


Nu går jag på tårdiet:

det är tårar till frukost och tårar till kvällsmat.


Dagen lång

knackar folk på

och plågar mig:

"Var har du din Gud, då?"


Jag kan inte sluta tänka på hur det var;

jag vrider och vänder på vartenda minne.

Alltid gick jag främst i gudstjänstskaran,

i allra första ledet,

i täten för dem alla,

i min iver att komma fram och be,

höja tackrop och sjunga lovsång -

fira Guds fest tillsammans med alla andra!


Du svarar mig:

Varför är du så nere,

min lilla själ?


Fäst dina ögon på mig

Han ska låta dig le av glädje.

Jag är din Gud.


När själen är nertryckt i skorna tänker jag

på allt jag hört om Dig,

från djupa Jordandalen till höga Hermonfjällen

och det lilla berget Misar


Avgrund ropar till avgrund

över skummande dånande forsar.


Dina svallande vågor och brusande böljor

krossar och dränker mig.


Du lovar att älska mig dagarna i ända

och sjunga för mig natten lång!

Mitt liv är Guds bön


Det händer att jag frågar Gud, min bergfasta Gud:

"Varför övergav Du mig?

Varför går jag här i tårar,

plågad av fiender?"


De vill se blod, dessa

vidriga plågoandar

som aldrig slutar retas och fråga:

"Var har du din Gud då?"


Bevisa min oskuld, Gud; ställ Dig på min sida

mot de omoraliska och kärlekslösa.

Hjälp mig bort härifrån, bort

från lögnarnas lömska ränker.


Jag räknade med Dig, Gud.

Varför ställde Du inte upp?

Varför måste jag gå här och våndas och plågas

av sådana uslingar?


Ge mig din lampa och kompass;

ge mig en karta

så att jag hittar till det heliga berget,

hem dit där Du bor,

till stället där man tillber,

och får träffa min jublande Gud,

tacka honom med sång och harpa,Gud