När\' en fyr vid världens ände,
stod en pojke, såg mot havet,
f\'sökte se sin älsklings ansikt\',
söker efter älskling kär.
Men hon borta länge varit,
längre än han räkna kan,
hon vart tagen till ett annat
land långt bort i fjärran.

Men från himlen föll ett brev,
som följt med i vindens bris,
Han läste tyst ett tag av brevet:
\"Oh, hon skrev min älskling kär\"
Han skrek till styrman:\"Kasta loss!
Ta oss ut på vida havet!\"
Och de hissa segel snabbt,
Tog sig ut på vida havet.

Och där seglar de nog ännu än,
och söker älskling kär där än,
han söker efter älsklings ansik\',
där på det vida havet...