Det förefaller mig
som om min sannaste vilja
alltid har varit
att röra mig mot gränsen,
mot det polerade stengolvet
på en järnvägsstation
där tågen går
mot skogarna av lärkträd
öster om Moskva

med långa mellanrum
faller iskalla vattendroppar
på en klargrön gräsmatta
och en väldig böljande slätt
höjer sig mot horisonten

när den sista dagen närmar sig
anar jag extasen
och hur avståndet över slätten
minskat till fem kilometer
till det blomsterprydda fartyget
som sätter segel och styr ut
förbi frihetens lyftkranar
mot Karibien