som heroin, morfin
ju längre jag utsätts desto svårare fastnar jag
kvicksand
härlig, äcklig, förrädisk kvicksand

jag vet inte vilken fot som får fast mark
finns det överhuvud taget fast mark?

ett vakuum av rumtid
där allt är stilla
oändligt
borta från verkligheten
så påtagligt av luften som inte ens finns
kan simma i det
med skräckblandad förtjusning sugs jag fast
tyngdlös

ett välbehag som ger mycket otrevliga efterskalv
om det ens någonsin släpper