Blyerts river sig igenom bränt hår och skapar fläckar av levnadsår
Händerna trillar och krälar iväg till snöleoparderna vid bergsfoten
Brus och vitt sken stör de sotade säckarna hängande över revbenen
Döda ormar hänger ner över öronen och viskar stumma toner i moll
Skär bort huden mot ryggraden och finner blöt keramik som aldrig stelnar

Väggarna här är tunna men den vibrerande metallen når aldrig ut
Stolen byggdes av sömnlöshet och lovord om för evigt besegrad rädsla
Utan rörelse smälts alla känslor ner i en form som skapar ett klockspel
Mer genomskinlig färg putsas över den dolda kopparkikaren utan ände
Jag är konstruerad för förödelse, jag är nedfrusen i värme och lycka