Räck mej handen kära Juni du som där ljuset är som vackrast bor mitt hjärta sjunger du klär mej i din morgonsol
i dunklet Lyser källan så fin vinden smeker det fladdrar mjukt i myrens dimgardin
under gröna grenar där stjärnor glimmar I källans spegel jag ser min intighet där isflak nyss brutit upp och seglat mot våren min ångest mina våndor min ensamhet försvinner bland vinkande näckroshänder I dess vågor ja bort i all evighet,
ja räck mej handen kära juni Du lyser av din måne du lyser av din sol i gräset bland träd och spruckna stenar
som nyss låg under is och snö där dansar nu ett litet dunbollsfrö
ja räck mej handen du lyser av din måne du lyser av din sol
allting svävar sjunker in i mitt hjärta där du Juni evigt bor.