jag står i kassakön och tänker på annat
någonting tvingar mig att titta bakåt och jag ser att
du har röda iskalla kinder och är förkyld
jag undrar vem som har lämnat dig här utan
både mössa och vantar och varför!
du bläddrar försiktigt i en bamsetidning och ser
precis lika oskyldig ut som de har berättat om
det finns inga krig i dina ögon
du är en flicka men har en pojkes skratt
och mina ögon
du har mina ögon
tänk
det ska vi för alltid ha gemensamt
för jag vet att jag kan lära dig
jag tar dig i mina armar och hoppas att ingen ser
du förstår inte det här men
jag behöver dig
skäms för att jag inte lägger märke till dig först
för du du är som regnet
vatten i form av droppar
vattensamlingarna brukar de enda som ser min sorg
jag håller min barndom hårt i handen
önskar mig framåt och bakåt i en slitning
en motsättning i form av att det inte finns någon tidsmaskin
det vore om jag var tolv år igen och plockade svartvinbär på gården bredvid
men nu får jag se dig gå
dina fötter är inte längre än mina fingrar
och du ler fortfarande
jag ska bjuda dig på mjölk och
kanske att jag har några kakor hemma
för du ska aldrig mer behöva vara ensam
här tänker jag säga att jag lovar