När man befinner sig långt under ytan,
den falska och krävande.
Nere i ett tomt mörker,
utan någon livlina.
Då hopplöshet och ångest helt dominerar,
och man undrar om man nånsin kommer att
lyckas med någonting.

För att inte helt drabbas av panik,
försöker jag tänka på något annat.
Då går tankarna ofta till dig
och till en svunnen tid,
då någon älskade mig.

Jag sluter ögonen och drömmer mig bort.
Tillbaka till en vacker kille i en vacker själ,
som engång var min.
Minnena värmer mitt inre,
när tillvaron känns mörk och kall.
Men lång tid har gått,
och nu är jag ensam.
Helt ensam under ytan