med mina utlovade premisser

kan jag inte vara hundraprocentigt glad

kan jag inte säkert se fram emot en tid

av fröjd i välmående symptomfrihet

se fram emot lyckliga dagar och år

bara de närmaste sekunderna

inte förstora så kallade positiva

vänners ideer att de vet mycket

mycket bättre än läkarna

och min egen hjärna

egentligen är det ganska så

oförskämt att ifrågasätta allt

och alla på ett så tvärsäkert sätt

då det inte spelar någon roll

ens i nuläget hur mycket av

giftet i min kropp spridit sig

eller inte då det är lömskt

och lurpassar i stressens kvarter

sorgen som infinner sig snabbt

utan att man ropar på den