Hon hittas i en skogsdunge inlindad i en mjuk yllefilt.
12 månaders baby. Det var förresten jag som hittade henne,
när jag var ute och joggade vid sjön Sisjön. Jag får syn på
ett knyte och går fram för att se en knallgrön lock, som
tydligen är medfödd. Hennes nyfikna och redan
självständiga ögon mönstrar mig med en gång för att
utröna vem jag är. Moderligt tar jag upp flickan i famnen
för att gå hem och ringa sociala myndigheter. Ta reda på
vem föräldrarna är och flickans personnummer. Det är
hopplöst när fakta inte finns att bordlägga om hennes
familj, som verkar vara spårlöst försvunnen. Handläggaren
på socialförvaltningen frågar mig, om jag kan tänka mig,
att ge barnet Sempers barnvälling, fisk och rotmos
m m, husrum och kärlek och vagga det ömt tills
vidare medan utredningen pågår.
Det blir mycket joller hemma förstås. Mina katter
Zanna och Zigge kommer att gilla att det händer
saker. De är utekatter har de redan mycket stimulans.
Därför låter de säkert det lilla Pyret vara. Oj, den
gröna locken går ner till barnets anklar.