Lillpojken på nedre våningen

skapade megaförvåningen

uppfann en matematikmetod

som varken jag eller vi förstod

men som liksom ändå fungerade

ifall man inte funderade

han skrev med framstupa lutningen

löste sin algoritm slutligen

innan den föll över sidans kant

där både pennan och viljan slant

Lillflickan gick uppför stortrappan

där uti köket satt storpappan

pratade varsamt i telefon

med en röst som kom långt hemifrån

talade allvarsord gjorde den

bannade, häcklade, smorde sen

jag som igenkände brytningen

fick hålla inne med njutningen

vi gick och rökte med mormodern

skrävlade, pratade stororden

mormodern hade en ny peruk

var varken död eller särskilt sjuk

Sen kom familjen med skåningar

och ville titta på våningar

jag blev en guide i min egen stad

det var nåt slag av entreprenad

vi såg en lägenhet pappan hyrt

den var möblerad och lacket bytt

dock var nåt lurt med den bostaden

pappan var alls inte portad än

kom där och släpade stormamman

som hade yrsel i morpannan

yrade, svimmade, äsch, poff, fan

jag lyfte henne till bäddsoffan