Min tro är inte något kristen,
inte heller ostlandsbunden,
Islam är inte nåt jag väljer,
inte heller Judendomen.

Själv jag känner mig mer nära,
Balder som skall åter komma,
Oden som är Valhalls herre,
Tor som Mjölner handfast svingar.

Dem jag känner tala till mig,
genom sten och stock och vatten,
deras ord är vind öv\' fälten,
deras handling årstid ger.

Regnet faller, Freja gråter,
vattnet är som guld för skörden,
O\' Dag och Natt drar fram öv\' himlen,
torkar hennes tårar bort.

Jag vill ej nån illa alls,
min tro är för mig levande,
och den som möter mig med vänskap,
får den åter tusenfalt.