Den apatiska skönheten växer övermäktigt mellan mina tänder
Under tiden vi under naiva skratt leker något likt hänga gubbe

Rostiga bitar försvinner ner under våra marker i en stadiga takt
Jag formar bärnsten runt din kropp fångad mellan mina lungor

Så nära att fingrarna nästan kan känna av glädjen i våra skavsår
Där salt och citron får oss att glömma bakgrunden vi tilldelats

Men återigen kommer havets inbjudan och ingen kan tacka nej