När han vaknade upp hade han sovit i femton timmar i sträck och han kunde inte minnas hur det hade gått till när han blev av med högerfoten. Stumpen där foten suttit var en brunröd, intorkad blodmassa av toalettpapper och en sönderriven smokingskjorta - i handen hade någon stoppat en burk med smärtstillande, tillräckligt för en överdos.
..."Vilken jävla cirkus..." tänkte han, lyfte på huvudet och såg sig om i manegen.
...Ibland går livet på sparlåga och man kan gå dagar, veckor och månader utan att det händer någonting, man har ingenting, men så en dag öppnas en dörr och och plötsligt har man mer än man klarar av.
...Det värkte till i ryggen, "Jag har legat på något hårt" tänkte han och fick i samma ögonblick syn på en ung skönhet i balettdress, som mimade "I love you!" och bara log hemlighetsfullt när han förvånat utbrast: "Talking to me?"

... "Helium, helium, fattades bara det", tänkte han när rösten lät mer som Kalle Anka än De Niro.
..."Tror du det är nån söt liten folksaga det här, eftersom du ligger och päser som en annan jävla ... Gulliver?" hördes plötsligt en manröst - och den lät däremot otäckt likt De Niros.
...I ögonvrån såg han nu hur en man, inte längre än en stolshöjd, komma gående. I munnen hade mannen en cigarr som rörde, fram och tillbaka, i takt med att han kom allt närmare. "Och du, du kniper käft". Balettflickan tog några steg bakåt.
...Han slog sig ner strax bredvid, lutade huvudet på sned när han inspekterade den amputerade foten, borstade bort lite sågspån och läspade: ..."Du, jag har ett förslag..."
...Det var något i mannen ansiktsdrag, något bekant.
...Han fingrade trummande på brättet av den lilla svarta hatten som fick honom att se löjeväckande ut, tog av den och snurrade den runt runt på sitt finger lika många varv som en överaktiv roulett, innan han nonchalant hängde upp den på stumpen och sa:

”Nu ska Du lyssna mycket noga..."

/Dan Linder, Himlens Hemlighet, Hanne, Daniel_78 och AC

: : :

Hur ska det gå? Gå med i Stafettskrivarklubben och hjälp till med fortsättningen. Eller starta en ny berättelse...

...