Livlig fantasi
som en röd ballong
svävande genom drömtillstånd
skapar virvlar i fotstegen

Den ligger under gul sol nu
smälter mot asfalten
och några barn petar på ballongliket med pinnar

Tystnad mot kudden
mina läppar vill skrika ditt namn
desperata tankar
om att du hade kunnat rädda natten
vagga mitt hjärta till sömn

Det är inte ensamheten som är taggtråden i min kropp
det är oviljan till att acceptera
att ingen kan fixera bitarna på plats
jag får inte
kan inte lämna över ansvaret till någon annan

Jag måste vilja skapa virvlar i mina fotsteg igen

Har fastnat här
villrådig
tömd på nya planer
har redan gått alla villovägar
försökt spela bort mig själv
för att glömma mig själv

Kärlek som är hjärta mot hjärta
är ett obekvämt säte
Känner mig som ett djur i bur
kräver frihet under fångenskap
har drömt den
skapat fantasier lindade likt hopp i mina ögon
men buren är öppen nu
och livet lovar mig hela sin kropp
allt vad den är

Mina ärr har burat in mitt hjärta
koagulerat känslor
skapat matt hinna över blicken
och det är en invecklad labyrint
skapad för att undvika smärta
som hindrar mig från att hitta ut