Jag vill skjuta dig
tömma magasin
se dig falla död
förstår inte varför
jag låter dig återuppstå
varje gång jag släcker dig

Väntar i barnslig förhoppning
på att plötsligt
se scenen lysa upp
applåderas fram
men jag tror inte
inte på riktigt

Du behöver inte påminna mig
jag vet att världen inte kan skapa mitt värde
trycka in det mellan mina revben
förnya mig
min tanke

Jag har en olidlig kniv intryckt i min kropp
och jag håller i skaftet
som om den är en del av mig
som att den gör mig
som om allt jag är
skapades vid hugget
gjorde om mig
som om jag var menad att blöda
justerade om världsbilden
och hela självbilden
Jag är en knivad kropp
med ett namn

Och alla dessa tankar jag vilar mig mot
som att finna trygghet i vargens mun

Jag sätter mig på en stol
blöder ner kläder och golv
tittar blick mot ingenting
och jag kan vandra bort
kan ändra allt
men processen är krävande
jobbig fakkin svettdrypande
det är lättare att sitta kvar
inbilla sig poetisk död och smärta
kanske skriva en hel bok om saken

Jag är den största av lögnare
för varje dag som går
och för de ord jag talar till mig själv
att det är här jag bör vara
att det är här jag bör sitta