Redan medlem?
Logga in
NattenEtt efter ett hade hon sett ljusen slockna. Natten låg svart framför henne. Hon sökte famla, men rädslan för att snubbla över något tog vid. Skulle hon ge upp, låta livet vara slut? I samma ögonblick, som den tanken kom, såg hon en liten stråle precis framför sig. Det var ett ljus, som om det kom från henne själv. Smått häpen greppade hon strålen, lät den växa, ty hon hade förstått att någon annan inte alltid kunde gå bredvid, som hennes ljuskälla i evig tid.
Prosa
(100-ordare)
av
Lena K Nilsson
Läst 691 gånger och applåderad av 19 personer Utvald text Publicerad 2014-10-29 09:35
|
Nästa text
Föregående Lena K Nilsson |