lutad i ljus
ett allt suddigare ansikte
växlar, likt en låga slår
vågor
lutad mot dörrkarmen med handen
nästan desperat tryckt
mot den mörke där

ett ögas snedsteg
till främlingen
flackar och fångar någonting
som
växlar, likt en låga slår
upp eld
och plötsligt
stel som stearin
blir ansiktet
tydligare än någonsin

så vitnar handens
knogar
spända till fyra fyrtorn
i mörkret strax inpå
den mörke
nu
flackar ögat inte
faktiskt, ser det inget
mer