Ur det mörka dunklet reflekteras en gestalt

i spegel bilden träder fram en dyster figur

huden är blek fräknarna har suddats ut

 ansikte antyder om rynkor efter skratt men de döljs av en sorgsen vy

en tragisk figur som är svårt att sluta att ta blicken i från 

Hennes lockiga hår har smitit ut ur den slavigt uppsatta toffsen som hon bär

ögonen avslöjar en dyster hemlighet ett djupt mörker

sköljer sig i den bruna kulörtens färger

glimten i ögat antyder om att någonstans finns där hopp

Här står hon naken inför hela världen

blottar sitt inre för sig själv

den brun stänkta  kroppen efter sommarens ljus bär ärr

de största finns i själen men hade man inte känt henne

så kan man tro att hon levt en krigarens liv

märkt för livet av ett svärd som gått rakt i genom denna märkliga kropp

Axlarna dras upp sen går hon livet till mötes en orkelös promenad

mot den som steg in i hennes öde skönheten hon bär finns där men inte dag