min vän ringer
hans röst, uppkorkad
och den dryper
whiskyglasklirr
han ber att få komma
och ja kan inte tänka
mig ett bättre
”välkommet hem”
för jag är hemma igen
lite lättad och fadd
på allt vad
"Berlin"
heter

bara han och ja
på
fyrhjulingslädret
och paddan har han
hemma vid
över glasen säger han
mycket
och mer
men inget om henne

det finns kanske inget att
yrka om i frågan om
ett förlorat förevigt
gud, och han
vet att det är något ja
själv vet