Vi snubblade ivriga

genom alla strömmar

blötte och stötte våra fötter



gick ibland ur våra vallgravar

huttrande i kylan

men alltid med lika god min.



Vi läpprördes, i förbifarten

då ingen tid fanns

när vi ville så mycket



som om vi sargade våra själar

i en hurtig sport

och visade oss duktiga.



Fast önskan var att flyta

med knäna över ytan

i känslans stilla flöde.



Låta lemmarna lösas

cell för värkande cell

just där, under ytan



i kärlekens grundvatten.