Tidig morgon innan solen vaknat
innan tankar klarnat
men som ändå var klarare än någonsin innan

Du tog mer än sjumiljoner år på dig att knyta dina skor
och hade jag inte haft en cigg i handen; så hade jag nog blivit irriterad

Jag stod och tänkte i sjumiljoner år att
om jag inte säger det snart så spricker jag
men tids nog var tiden kanske inte ännu inne
när jag stod där och väntade

Vi gick, höll hårdare i varandra än vad som egentligen är bekvämt
stannade och bussen kom; jag hoppades så innerligt att den skulle explodera

I famnen där jag så tydligt nu hör hemma, fick jag nästan tiden att stanna
och när du släppte taget, så kom det som en viskning
helt oförmögen att låta det vila kvar inom mig som planerat
i en chock, som skrek i mig, men som viskades ut

"Jag.... vill så gärna köpa en lama åt dig när du fyller år"

Fast inte riktigt så.
Och du hörde inte ändå.