Slickar asfalten, genom regnet hem. Vänder mig om, ingen där, bara gårdagens skit. Kring Södergatan blixtrar bilarna förbi, någon skall ut i dimman, någon drar hem. Men de tycks ha varandra ändå.

Det är kallt som satan, och jag huttrar genom snön. Innan var jag varm, trots kylan. Men hon försvann med värmen likaså. Closing time i lurarna kanske operator number please, it`s been so many years. Kanske det, om jag har lust. Nu känns stegen bara som cement.

Innan var molnen alltid lätta, som kärleken var lätt som en vind. Men den försvann lika snabbt en augustidag. Så be mig aldrig ta den lättvindigt igen. För jag inser nu, som aldrig förr, att den är tyngre än sten.