Vi står på en gräsplätt
kantig och kal
- trädgårdar kan man döda
här finns en leda och en brist
här finns en hunger efter träd

Och med känslan av att inget blir roligare än så
går jag mot utgångens blåa fond
när min lille son för den åt sidan, som om den vore en kuliss
och leder mig in i ett rum, fyllt av en outsinlig grönska,
som fastän litet och avgränsat tycks rymma oändligheten,
vara kärnan, essensen av alla frukter.
Själva innebörden växer här.
Och jag fylls av en mättnad, så ljuvlig att alla mina celler sjunger av glädje.
Ja, som ett obekymrat barn med en aldrig sinande tillgång på föda, är jag.


Jag visste hela tiden att det fanns ett sådant rum
Jag minns det, såsom det bleknande smycket runt din hals är dig välbekant
- ditt eget hjärta