en gång var jag i helvetet
tänk så vackert och fridfullt
helvetet var

pianot
den gråa, slitna soffan
vårsolen och den töande snön
utanför fönstret
allt det där var så nära
och lyste av inneboende kraft
telefonluren som hängde i sladden
från telefonen
en svag röst som sa:
hallå, hallå!

tidigt en junimorgon
för länge sedan
gick jag genom Ekebydalen
mot de ruffiga höghusen
jag hade spelat bort 16 000 kronor
slängt pengarna i sjön
mitt psyke var förstört

mitt i katastrofen
var det ändå alldeles lugnt
som i stormens öga
storstadens tystnad
den friska, gräsdoftande luften
morgonljuset
ofattbart vackert

det är inte så bra
att dessa minnen
får mig att längta

efter vacker dekadens