när jag omfamnade dig drogs du med
och i timmar låg du avslappnad ovanpå mig
och vi kunde känna varandras hjärtan slå
och av livskraften som höll våra två hjärtan igång
blev vi tillsammans mer än två

där i natten uppstod en livskraft
helt utan smärta
som fick det svarta såret att läka
och djupt därinne där det varit ett sår
så länge jag kunde minnas
tändes nu ett ljus
först bara en liten flamma
som av en lysande tändticka
i min själ

sedan växte ljuset och blev till det ljus
om vilket Buddha lär ha sagt
att vi skulle lysa upp oss själva med det
när vi gick ut i världen

och när vi vaknade efter den natten
var jag hel och stark

och även lite morgontänd på din
underbara heta, runda kropp

och jag visste att jag skulle kunna älska
av ren, het och gränslös, mjuk kärlek
hur länge som helst