Jag önskar att jag kunde skriva
poetisk rock om staden

jag märker att det finns
en viss frid och lycka
i Kafkas och Becketts
anonyma massa
inga relationer
men trots en viss kyla
också en viss vänlighet

men när färgerna och ljuset
i gallerian börjar flimra
och jag anar att det är bara snack
att jag har trygghet inom mig

då kommer skräcken tillbaka
och griper tag i mitt inre

kaffet på det fräscha fiket
med manglade linnedukar
och behagligt låg
lagom avancerad jazz
ger ingen lindring längre

kaffet stressar mig
och pressar mig
och som på en signal
ser jag en tidningsrubrik
bland färgerna och ljusen
speglarna och husen

alla bör sluta dricka kaffe

mammaknullarna som vet allt
slåss om att övertyga mig
och jag är inte anonym
jag är någon dom vill ha

vissa motherfuckers
välformulerade bängnissar
anser att allt det här är bra

men det har ett enda syfte
så har det alltid varit
och så kommer det att förbli
och ändå låter ni er luras
om och om igen
och även jag

det enda syftet
med allt detta är

att tjäna pengar
tjäna pengar
dra in deg
dra in deg
tjäna pengar

TJÄNA PENGAR!

men det finns ändå frid
i vissa gallerior
dom är fräscha och sköna
med lagom ventilation

och tiggarna vid ingångarna
är det bra att vi har

dom är läxor för bonnläppar
om hur den här sorgsna världen

egentligen ser ut

lyssna på mig nu !
tiggarna är bra att ha!