Herr Ångest sliter upp mina ögonlock, halv fyra på morgonen,
drar han för gardinerna, dödar solens ljus genom fönsterrutorna,
han pressar täcket hårt mot min kropp.
Jag bönar och ber, honom att gå, gråtande har jag så många gånger innan skrikit att han inte skall göra så, men mina ord lyssnar han aldrig på.

Han pressar mig ner, ner, ner inuti mig själv,
misshandlar min själ hårt, spottar negativa tankar på min hjärna.

Han spikar smärtsamt fast mig mot min madrass,
skjuter tusen pilar genom min kropp,
han cementerar fast mina fötter,
återigen stjäl han den lilla kraft jag haft kvar.

Herr Ångest är på besök, han våldtar själsligt,
Det gör ont, det är så svårt.