Den sanna planenVåra utopier säger mycket mer om situationen vi lever i än om hur vi egentligen vill ha det. Till sin natur är de statiska, perfekta tusenårsriken, men vi skulle inte stå ut i dem länge. Det är som när vi drömmer om den perfekta tillvaron på en tropisk strand när vi stressar omkring i det svenska novembermörkret, jagade av deadlines och dålig ekonomi. Då tycks en drink under en palm vara den perfekta tillvaron. Fast efter en vecka eller två av sysslolöshet är vi så uttråkade att vi inte står ut ett ögonblick till. En av vår tids största illusioner är att allt går att planera. Jag tror på färden, inte slutstationen. Det är meningslöst att bestämma målet hemma i soffan eftersom man ingenting vet om sina behov efter den långa vandringen. Man vet inte ens vem man kommer att vara. Resan förändrar oss - efter sju år är det bara namnet som förenar oss med den vi en gång var. Och oftare än så vaknar vi upp till insikten att vi har blivit någon annan. Att skriva en självbiografi är omöjligt, man förändras lika snabbt som man skriver. Varje ord man fäster på pappret gör samtidigt något med en själv. Den sannaste bilden är en haiku, som är klar innan man hinner förstå den. Den bästa planen är en skiss, som kullkastas, revideras och fylls med detaljer allt eftersom. Verkligheten är alltför motspänstig och föränderlig för att kunna förutses. Den sanna planen finns bara retroaktivt.
Prosa
(100-ordare)
av
Peter Dickson
Läst 405 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2015-05-30 12:06 |
Nästa text
Föregående Peter Dickson |