Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
svammel.


när man inte vet vad som är fel förutom allt

det blir tomt igen
det blir alltid tomt igen

det går timmar, dagar, ibland veckor av värme. stunder då jag känner mig varm inifrån och ut, stunder då jag inte kan sluta skratta, stunder då jag själv kan känna hur mycket mina ögon glittrar

sedan kollapsar jag
och inser att jag inte har kommit någonstans alls

jag röker fortfarande de där jävla cigaretterna
dricker alkohol tills huvudet snurrar och vill inte vara med om dagen efter
tar piller för att kunna sova, kan ändå aldrig vakna
orkar inte äta om inte någon säger att jag måste

försöker hålla mig uppe
över ytan, jämn andning, lugna hjärtslag
funkar för stunden men funkar aldrig i längden
det är något annat

något som skaver
tomhet som gör ont
tvivel och för lite kärlek till mig själv

och jag önskar att jag hade ork till att bara göra något
ändra något
laga allt
men den tog slut för längesen

ber andra att hålla i mig
hålla mig uppe
håll mig i handen
släpp inte taget, snälla

men det går inte att undvika att vara ensam för alltid
och i ensamheten kommer tomheten för nära, i ensamheten slår livet emot mig och jag har ingenting att hålla fast i


i ensamheten finns bara jag och tomheten.





Fri vers (Fri form) av julia.s
Läst 183 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2015-06-27 01:07



Bookmark and Share


    jagkommeringenstans
du solglansbarn. början. helt förälskad i de två första raderna. applåderar.
2015-07-13

  kerstin skriver VIP
det finns så mycket riktigt i detta 'svammel' - tack för finläsning i natten
2015-06-27
  > Nästa text
< Föregående

julia.s
julia.s