Skuggor sluter sig sakta
kring mitt hjärtas dörrpost

Rycker i handtag för att ljuset stäcka
river – skriker – sliter
i takt med stormen utanför

Men inne råder en annan frid
ljuset fladdrar men lyser starkt

Skuggorna trängas vid hörnen
får allt mindre plats

tills minne blott de äro

Kvar är endast ljudet
av vinden utanför


Tid
en plats utan rum
väntar aldrig

Plats
positionen där ditt hjärta är
och kroppen borde

Ord
handling utan rörelse
skapar mer än den formar

Känsla
tillståndet där kropp och själ får mötas
utan att riktigt förstå hur – eller alltid varför