vad är det som
blomstertiden växer?
en extra osynlig skugga
fylld av de tappra tårar
som fälls i tystnad
var sommarafton kroppen
passerar andra, omärkt
som ett osett stjärnfall.

ett fall mellan årstidernas stolar
blir en ansiktetslandning i ett dike
vargavinter
ett ingenmansland av övergivna känslorgravar .
där allt som växer är förlupna förgätmigejer med
antika namn, kusligt lika de som
skrivits i boken som
kasseras
som gymnasienotiser,
smusslat avtecknade hjärtan i
matteböcker, klottrade mellan
påsklovets
ebb
och sommarledighetens
flod.
å plötsligt har kroppen ett extra
organ i sommar, en skugga
inte av ljus utan, hettan och tyngd
en skugga kvav som en sommarvarm asfaltsväg.