BLODET HAR SLITIT, SOLEN HAR SKRIVIT 
SOM EN SKUGGA PÅ VÄGGEN OCH 
ORDET TANGERAR BLODET, BLODET 

SLITER SIG HORISONTALT 
UR EN SPETSIG FONTÄN 
DÄR BUBBLORNA DOFTAR AV TRÄ 
OCH NERVSYSTEMETS BRUSTNA GRENAR 

VILL HITTA HIMLARNA 
SOM INTE KISAR EFTER VÅGOR 
SÅ FORT DET BLIR EN STILLA STUND, 

JAG HAR INTE TID 
DET ÄR KROPPEN SOM SKRIVER 
TRIVS SÅ VANSINNIGT BRA 
I MÄNSKLIGHETENS 
ZEBRAKALSONGER 

VISKNINGAR 
KLÄTTRAR UT UR 
RÖDVINSLÄPPAR 

POLITIKEN 
NÄRMAR SIG 
HJÄRTAT I DET ÖDE LANDET 

NÄR HON INTE VILL LÅTA SIG TÄNKAS PÅ 
VÄJER UNDAN FÖR VÄGPLINTEN 
RAKT UT I DIKET 
SOM ÄR HIMMEL BLÅ, 

SKÄR GENOM SKÄRMARNA 
MED DEN GALNA UPPSYN 
SOM HON MOBILISERAR 
OCH JAG, JAG BARA 
ÖKAR I VOLYM 

BRÖSTKORGEN 

EXPANDERAR SOM EN KROCKKUDDE 

MÄNNISKANS ÖGON NÄR HON VÄLJER DIKT 
HENNES KLOR NÄR HON SKRIVER PENNAN 
GENOM LUNGORNA SOM LÄMNAS PUNKTERADE: 

RAK I REVBENEN, HARKLAR 
LJUD UR MAGNETISKA BIHÅLOR 

ATT FRÅNVARANDE FLIMRANDE FLÖDE BRISERAR DAMMEN 
VARJE GÅNG MIN SPEGELBILD TÄNDER TÄNDSTICKOR 
INTILL PÖLAR VID GRÖNA OCH GULA BENSINPUMPAR 
FÖRMÅGAN TILL CIVILISATION I ÖGONENS SKIFFER 
ATT INGEN TIPPAR NED FRÅN BALKONGERNA 
ATT UNDERARMARNA SLICKAR SKRIVBORDET 
ATT ELDEN KASTAR SIG ÖVER STENAR 

SOM SLUNGADE UR 
AV 
AVGRUNDEN 
UPPSLUKADE KRYPTOR 

HON HAR INTE TID 
OCH HON KÄNNER DIG INTE 
FÖRRÄN DU TAR KROPPEN I BESITTNING, 

LÅT OSS TALA 
TVÅNGSTANKAR 

MIN VARELSE 
VILL VARA TYST 

HAR INTE DEN BLEKASTE 

KROPP TITTAR PÅ ARM SOM VILAR MOT MAGE 
MED ÖGON SOM STICKER AV RÖK FRÅN CIGARETTER MELLAN FINGRAR 
I EN HAND SOM DARRAR I TAKT MED HJÄRTAT. 

SER DU SPIKEN PÅ VÄGGEN? 
DEN ÄR HJÄRTAT I HÅLET 

NEJ, JAG ÄR INTE SÄLLSKAPSSJUK 
BARA ENSAM, ELLER 
VICE VERSA 
VICE VERSA 
FALLER UR 
DRÖMMEN 
ATT SLÅ UPP ÖGONEN, DET 
KÄNNS SOM ATT SLÅ I BOTTEN 
OCH BLI TILL SAND 

SKAKAR AV MIG SJÖGRÄSET 
STRYKER MOLNRESTERNA FRÅN NÄSVINGARNA 
OCH KNÄPPER DEN KINESISKA KRAGEN 
KÅT SOM EN MÄNNISKA 
OCH HON SÄGER: 
JAG ÄR 
INGEN 
OCH HON UTBRISTER 
JÄVLA ÄNGEL 
OCH HON FRÅGAR 
LUCIFER, KAN DET INTE BARA FÖRMULTNA I FRED? 

MAN VAKNAR SOM EN ELDKASTARE 
AV AXE OCH SEVENELEVEN-TÄNDARE 
MED SVARTA TYGRESTER UNDER NAGLARNA 
UTAN MINNEN OM ANNAT ÄN VÅTA SKREV 
OCH TREVANDE FOKUS SOM BLIR TILL BILDER 
REVOR AV ETT SKREV 
UNDER KLIBBIGA TROSOR 
ATT TRASA SÖNDER 
I EN SÄNG MED NYTVÄTTADE LAKAN 
VAKNAR MAN 
UTLEDD 
EFTER ATT HA SOMNAT TILLSAMMANS 
APFULLA NOG ATT LÅTA BLI VARANDRA 
OCH SOMNAR OM 

VI ÄR ÄNDÅ INTE OSS SJÄLVA 

















I HJÄRTAT BARA BLOD 
TORRSYNEN BÖLAR UR DESSA VITOR 
SOM UTSTRÅLAR ATT SVÄRTAN INVERTERATS 
UR DE LUFTFÖRANDE BROSKGROTTORNA 

MJUKA ANDETAG OCH STENHÅRD 
BALANS 
MOT MITT BRÖST 
FÖRLOSSAR MIG FRÅN SKULD 
DETTA LIV 
VET ATT SLÄPPA 
MINA ÖGON 
GENOM BRUNNEN 
INTE RÄDD FÖR DÖDEN. 

I SACKADEN 
OBEGRIPLIGT VAKEN 
FÖRANKRAR TYSTNADEN 
SOM PULSERAR I ORD 
INGEN MENING MED DET 
INGEN AV OSS HAR NÅGOT ATT SÄGA 
ÄNNU 
ÄR VI UNGA 
SOM HATAR 
ATT VI 
KÄNNER 
FÖRAKT 

ORALA MYTBILDNINGAR GÖR SIG GÄLLANDE 
SOM KLÄNNINGEN FRÅN EN VÅLDTAGEN 
HUDOMLIGHET FRAMFÖR DEN HÄR VÄRLDENS 
MUR 
SOM 
RINGLAR 
UT UR NATTEN 
SOM BÄNDER MIN NACKE 
JAG HAR KLÄTTRAT UPP PÅ MUREN 
FÖR ATT SVAJA UNDER STJÄRNORNA OCH 
GÖR VAD SOM ÄR NÖDVÄNDIGT 
INGENTING ÄR NÖDVÄNDIGT 
I HJÄRTAT BARA BLOD OCH 
PÅ AVSTÅND SYNS INTE HUR JAG TITTAR NED, PÅ SIKT SER EKVILIBRISTIKEN UT SOM EN LEK, EN POJKE FANTISERAR ATT ARMARNA ÄR VINGAR, FÖRSÖKER FLYGA 
NÄR JAG SVÄVANDE RÖR MIG OVANPÅ 
DENNA JORDLIGA METEORID SOM JAGAR SIN SVANS 
UTAN MINNE 
VILKEN HORISONT 
SOM TIPPADE MIG HIT 
SÅ VANDRAR JAG LÄNGS DE SVARTA LINJERNA 
KRING HENNES ÖGONGLOBER 

MEN ETT HUVUD MOT MIN AXEL 
VIRVLAR FRAM 
BEHÄRSKAD 
KÄNSLOSTORM KRING DET 
BEUNDRANSVÄRDAS 
LOGISKA ÖGA 
FÖRANKRAD MIN 
VILJA TILL ATT INTE FINNAS TILL 
FÖR NÅGOT ANNAT ÄN DET HÄR 
LIVET 

UNDER KVAV MÅNE 
I ETT MJUKT RUM 
STRYKER  
TILLS VI KAN SOMNA 
OCH FÖDAS IGEN 





* 





HON VET INTE VEM HON ÄR 
MEN JAG ÄR BAKFULL OCH UNDVIKER SOLEN 
BERUSNINGENS FÖRSVINNELSE I STOPPURET 
OCH HON ÄR
UNDER FINGRARNA
EN MÄNNISKA ÄR ETT JAG 
ÄR METAFORER FÖR VÄRLDEN I DET 
MESTA, DE FLESTA, DET HANDLAR INTE 
OM ÖDMJUKHET FAST INTE HELLER ELLER KANSKE 
MEN INNERST INNE SER RÄTTVISAN ANNORLUNDA UT 
VET MYCKET VÄL ATT DET INTE GÅR 
ATT SÄGA NÅGONTING OM NÅGONTING 
MED HJÄLP AV NÅGONTING SOM KOMMER AV 
ELDENS BRINNANDE SANNING, INGENTING 
GÅR ATT BYGGA , ORDEN ÄR ANSPRÅKSLÖSA 
HAR ALDRIG STRÄCKT SIG LÄNGRE ÄN TILL DRÖMMEN 
OCH ALLT DET VILL SÄGA ÄR ATT DET GÅR 
ATT DET ÄR MÖJLIGT, ALLT MÖJLIGT , INTET OMÖJLIGT 







DÖRREN STÄNGS 
INTE AV VIND LIVET 
BRÄNNS PRECIS VID 
PÅ NÅGON SIDA TIDEN 
SKILJELINJEN 
TÅGET GÅR 
MOTSATT JORDENS RIKTNING 
HON DRAR NED ETT FÖNSTER 
STRÄCKER UT EN ARM, EN LUGG 
BLUNDAR, TÄNKER INGENTING 
MER ÄN ATT DET VAR INTE 
I GÅR HJÄRTAT KÄNDES SLÅ 

SPÅRET LEDER 
UT MEN BARA UR SKOGEN 
IN I EN STAD SÅ HÅRD 
OCH, MAN BARA OCH 

DU ÄR NATUR 
VI LÄMNAR VARANDRA 
FÖR OSS SJÄLVA ATT DÖ 
EN AV OSS KOMMER DÖ 
TROTS ATT VI ALDRIG 
SKULLE HINNA BLI 
FÄRDIGA MED VARANDRA 






* 

I DIN FICKA MED HUR MÅNGA HÅL 
ÄR JAG ETT AV DEM 
NÖDVÄNDIGT OTYG 
OCH HJÄRTAT BESTÅR 
AV SEPARERADE KAMRAR OCH SLÅR 
SINA BESTÅNDSDELAR UT OCH IN 

OCKSÅ DU SÄGER ATT MAN INTE MÅSTE NÅGONTING 
SÅ JAG LÅSER BLICKEN I DIN SJÄL 
TÄNKER GODA TANKAR 

ÄLSKADE MÄNNISKA 
BLIXTRAR KRING SVARTSYNEN 
LÄGGER STENAR I EN CIRKEL 
VÄNTAR PÅ SOLEN INTILL ELDSTADEN 

* 

HON SAKNAR DIG 
INTE ÄN, REDAN 
KAN MAN ANA HUR 
DET SÅ KOMMER ATT BLI 
DÖDLIG 

SAKNADEN 
GROR I JORDEN 
DÄR GRAVITATION SÄTTER PUNKT 
MEDAN SPRÅKET VÄGRAR BILDA MENING - 

BLOTT BLOD SOM BLÖDER 
VISKAR
FALLER
NED I 
SPIRALER 
OCH LANDAR LIKT ETT VITT LÖV 

REDAN FÖREVIGT ALLTID. ALDRIG 

* 

FÖRSÖKER ALLTID SOVA 
FORTSÄTT, VIDARE, ÄN VIDARE 
SVINGADE SVÄRD FÖRSTÅR 
DU ATT POESIN DÖR 
AV VILJAN ATT INTE GÅ IN OCH UT 
UR KARAKTÄRER? VI ÄR 
HÄR FÖR
ATT VI VILL 
GÖRA
DET
ANNORLUNDA 
EN
ENFORMIGT
TRÅKIG MÄNSKLIG DRIFT 
MEN FÖR HUR MÅNGA ÄR DET INTE OMÖJLIGT? 

* 

EN IDÉ OM STJÄRNOR SOM INDIVIDER 
KROCKAR I MELLANGÄRDET, ÖPPNAR 
ÖGONEN OCH FINNER LIVET MITT 
I ÖKNEN, FATTAR GREPP 
OM LUFTEN OCH IGNORERAR 
ALLT JAG SER SOM INTE ÄR ÖKEN, 
MINNS ATT DET VAR EN FRUKTANSVÄRT VARM DAG 
SOM RAMLADE UTFÖR HORISONTEN TILL DENNA NATT 
SOM JAG FÖRSTÅR NÄR DEN SMEKER FROST 
PÅ MIN PANNA, JAG TÄNKER ATT JAG INGENTING 
SAKNAR HÄR PÅ YTAN, SÄTTER MIG NED PÅ KNÄ 
OCH GÖR VAD JAG KAN MED FINGRARNA I SANDEN 

RINGAR PÅ VATTNET OCH I TRÄDET 
LITEN KROPP MED SMÅ TANKAR 
ORD FÖR DESSA LJUS SOM SAMMANSTRÅLAR 
KLART LIVET ÄR STORT 
SÄTTER LUFTEN I HALSEN 
GENOM OSYNLIGA SVALLVÅGOR 
AV SÄDESÄRLANS KVIDANDE 

JAG VÄGRAR ATT TRO NÅGOT ANNAT