plötsligt märker en det.

i kanten av vännernas ögon
i rösterna,
finns det nu skuggan av en förväntning.
den skymtar och läcker
var gång de nu ser en.
för när detta började såg de
på en som ett skepp
och på dig, som en okänd kontinent,
en ämnade erövra.

idag liksom väntar de på att en
ska ge sig tillkänna, komma
till hemvändarnas kvarterskrog
krönt med ett erövrat
flickhjärta som en brosch eller slipsnål.

låt dem vänta.