~*~
Ser igenom prismans rand
när hjärtan sätts i brand
o regnet öser ner
på hettan i drakarnas land
o i glöden finns bara mer
Åhhh… Min Sol…!!!
Finns i mitt sinne
ett outgrundligt minne
det dansades på hettans tak
när Du blev min fru
bara Du…
Jag tänker på den tiden
då du var klädd i vattrat siden
dansade sjöng över liden
Du var mig nära…
Bränder i var stubbe o gren
pilen skälver
genom månljusa nätter
flög genom tiden
Tänkte ej på att timmen
var sen
som en drake flög jag
tände var buske vart snår
min hetta var balsam
ty…
den smälte glaciären
från igår…
Den for o blänkte
känslor över
staden stänkte...
när mitt djup
i din brunn
sig sänkte...
en vattenande
steg Jag…
över din morgon
Din dag…
min styrka
var en vattenåder
ej vek o svag…
Min känsla var ett gyllene spjut
steg från mörka stup
mot blå rymd o en stjärna klar
Åhhh... Min Sol…!!!
varm het o underbar
Detta hände i en bokskog
för länge sen
vita kor flög över ängen
mot min vän
mot elden
Vi glödde båda
i varann
silvertrådar oss
samman band
vi sjönk i Havets brand
Allt jag behövde fanns
i vindens storm
lavan brände
oss i samma form
Åhhh… Min Sol…!!!
bara Du…
~*~
© Bo Himmelsbåge