Det bor en flicka på min gata, i mitt kvarter,
hon verkar osynlig, kanske är det bara jag som kan se henne,
hon står alltid osminkad på trappan, bredvid brevlådan och ler,
hon har aldrig sagt mig ett ord, inte ens ett blygt hej,
hennes kinder blossar upp, vackert röda när jag går förbi.

Jag har en känsla av att hon snart kommer att bo i min lägenhet.

Troligtvis är det bara jag som kan se att hennes post ofta hamnar fel,
den brukar ramla ner i min brevlåda,
jag kan inte se en enda likhet mellan våra namn ,
men jag kan tydligt se namnet som står på alla hennes kuvert,
Volvoflata.