Ner pissade toaletter,
sönder spräckta läppar,
översminkade tonårs bimbos.

Alla dessa människor som spelar roller,
iklädda masker, så obekväma, men de ser ut passa som solen på himlen.

Höga " ja tack" ,
knappt hörbart viskande " nej, jag vill inte".

Ner spottade trottoarer,
så kallade dåraktiga idioter balanserades på för höga höjder,
skötsamma individer ligger lågt mot mark.

Snygga människor vars frukost består av knark,
högt uttalandes " Jag mår bra" knappt hörbart viskas det :
" Jag hatar mitt liv, jag vill inte längre vara med" .

Om hundratio år är allting glömt,
ett människohjärta värmer inte,
en människohjärna tänker inte,
en människosjäl fryser inte.

Två meter under jord ruttnar sanningen bort,
på ont eller gott,
jag vet inte.