- "Ursäkta, men vet ni hur mycket klockan är?", frågade den gamla damen.

Hon stod sidan om mig och tittade upp med sina små vattniga ögon.

Jag slängde först en kort blick ner på henne och himlade sedan med ögonen lite för mig själv. Jag tog tag om hennes ena axel och tittade henne djupt i ögonen.

- "Damen", sa jag med en något resignerad och nedlåtande röst.
- "Så vitt jag vet kan man inte mäta något utan att påverka det. Nu befinner vi oss däremot i den prekära situationen att tiden fortlöper opåverkad oavsett om vi försöker oss på att mäta den eller ej, vilket resulterar i att det förmodligen är något annat som påverkas av våra försök till mätning. Jag vet inte vad det är och det vet nog ingen annan heller. Vad som däremot är av stor sannolikhet är att det är just den som försöker att mäta tiden som blir påverkad och eftersom jag inte vill gå omkring här påverkad av vare sig det ena eller det andra, så bär jag inte heller omkring på en klocka vilket för oss till svaret jag har för avsikt att ge er: Nä, jag vet inte vad klockan är.", varpå damen lätt skakade på huvudet, blinkade några gånger och gick sedan bort för att fråga någon annan om svaret på någonting helt annat.