nu blev jag rädd igen
jag hade jättefina pretentiösa idéer om vad jag skulle skapa
det skulle vara blygsamt men ändå fint på något vis
livsbejakande
livsbejakande skulle det vara också

sen kom jag på

att jag kan ju inte skriva poesi, det är ju wannabe
jag skriver bara massa ord
texter
coh byter rad mycket oftare än annars

piinsamt!

jag tänker innan och sen när jag sätter mig så bara
just det
jag kan ju inte

jag tror jag tänker ordbajsa ändå, strunta
i den där rösten
kanske skriva för att provocera
provocera den där rösten
den där känslan
undrar vad den får för sig då, jag tror den bangar.

fast jag läser nog istället.