i mörka septemberkvällar kom jag från korkmattefarstu och äppelträdsträdgård
och i decemberdagarnas skymning från frost och en lagombrant backe
på nätterna gick slagskeppet över Medelhavets blanka, tysta vatten
och jag vaknade och visste att det skulle alltid vara såhär
och att idag skulle vi ha slöjd

40 år senare sover jag och drömmer om huset
med korkmattefarstu och äppelträdsträdgård
om frosten och den lagombranta backen
jag har rest dit och står på den gamla vägen och
det ligger där
huset där jag vaknade
och visste att det alltid skulle vara såhär

och så vaknar jag med ett ryck
någon slår i husets bakdörr
som ligger nedanför mina fönster

det är fyrtio år senare
och att det är så
är omöjligt att förstå

och jag gråter