det har blivit som drömmar från häxans hus
för det finns en magi i känslorna som
pressas, som de varit en citrusfrukt.
vi drack av den bittra drycken och
stannade i vårt personliga sagohus med
våra egna hemliga ögonblick.
de starkaste vi kunde vara, begravdes i det som vi inte va
och kanske låg de i våra spegelvända kärlek
att vi skulle spricka.
för vi såg varandra lossna, smälta ur långt innan
de ens fanns rum för luft att komma mellan oss.
våra röda skor blev tystnaden och
vi saknade både hjärna, mod men kanske inte hjärta.
för de slog.

ja bar dig, och det slog.

du höll mig, och det slog.