natten och knuten
uppstod i mellanrummet
mellan sängbundna kroppar.
med tiden, gick vår värme in
till hetta utan värme.
mörkret kom av sig självt
likt källarlägenhetens sömnlösa kran
den du varnade mig för, varje kväll
jag stannade hos dig.

skulle vi kanske sett den,
den gordiska knuten vi knutit runt och runt
våra fingrar, redan då?

den enklaste lösningen är oftast den
mest uppenbara.
men i frågor om känslor krävs det
kanske samma mod som Alexander
hade, för att inte bara klyva och inte bara gå.