Någonstans
i hjärnans 
vindlingar

lever minnet
av en pojke
i fören på
en kanot

den glider
ut ur vassen
ut över tysta
vatten

doppar
varsamt
sin paddel

i doft av
båtens
solbrända
hud

snokens
snabbsim
med upplyft
huvud

vinden minns jag
och mönstret
den ritar
över våta ytor

molnen
hur de glider
och speglar
sig mot djupen

meningen 
är så förtätad
och förborgad

att allt som
där lever
tiger 
och sluter sig
om egna minnen

skäggdoppingen
minns en pojkes
paddeldropp

klippan minns
kanoten
genom vassen

snoken minns
en pojkes
förvånade
uppsyn

vattnet minns
ömheten
i att bära
en pojke
i en kanot