önskar att munnen inte var så tung,
av de osagda avlagringarna där.
hade jag kunnat stoppa dig?
aldrig.
för det finns inget fulare än
en kärleks efterskörd.

ett dinglande spektakel
i dörröppningen, till ett rum
där lögnerna och sanningarna passerat
trösklarna lika ofta som vi,
men olikt oss,
aldrig tillsammans.

har stirrat tillbaka på de där,
det nu till hälften borta, vår sista natt
och dykt där, gång på gång.
det finns liksom inget fel, utom ett:
vi.

inte vuxna i varandra, och ärligt du
ens i oss själva.