handflatorna gör inget ljud,
när de lyfts från snön,
tystnaden krasar när fingrarna
lämnar sina avtryck över den
vita jorden.
handen blir kvar där en tid
alla fall dess skugga, den liknar dig.
hur du här, har avtrycket en skugga.

din hand och min, mot varandra
våra kroppar,
ett slag blev vi snö, smalt in i varandra
och ur.
vi passerade, som om vi varit
årstider i varandras kött.