ibland när jag är en staty av interstellära kodtrådar
bildas en genomskinlig kåda på kontursågens horisont
ögonen blinkar då i mellanrummets utfyllnad
äger självmordskompositionerna i anordningen
och tystnaden ekar händelser, hädelser, vad händer
vad för-sig-går, el ser händer
hävda
text
-ur
-er inuti något som tar intrycksgiv
-ande tar upp en yxa och drämmer den i stenhuvud
tar sig uttryck i mycken smärta i sprutarmarna
förlorar hälften av det röda
ut ur arbetsskiftet
i himlen i kväll en smiley
med ett öga som skuret blödande
men det är bara ur ett
ögonpars var
-för-sig-självförstärkande utsnitt
om man zoomar är där bara ett molntäcke
ut
-anför
innanför
en kropp
tänker på att vara
ödmjuk inför möjligheten att
detta älskande
är en lek med ord
som den vandrar över jord
blöt och tung

öm
-som öm
ömsom skär
i mörkerlund
hud
dalen brant
rotationen ursinnig, impulsiv
aldrig blixtrande

fantasiserar (om att) koda kåda

i dag, onsdag 21 januari, dök bilder upp i flödet
fotograferade i rymden
de som utesluter oss
kallar motivet för den första blomman
bortom rundgångens räckvidd
astronauten med gröna fingrar heter Scott
som brandmannen i nile city

det finns tre olika ord för rymdfarare utöver rymdfarare nu
älska är fortfarande en dygd
fler och fler förslavas
idioterna slutar inte knulla fram nya vider
kedjorna rasslar som ryggrader
och musikens ekolod borrar pålen flaggstångsfast vid lövlossarna

jag dömer ingen för det
att vinter kommer jag inte att råda för
men människa, släpp det där nu
har du inget
bättre för dig

det här är en dikt om viljans autonomi
och knarkets