Om natten ror jag en segelbåt, ut i ett hav av min egen design. Det finns liksom ingen botten där jag sätter min paddelhand, bara det torrtomma bottenlösa svarta. Med mig seglar en kvinna som jag mött i ett fotografi. Hon var född ur äktenskapet och drog rank mot en mor. Nu sitter hon, glor allena.
De nätterna sluta mitt i och jag vaknar när månen ännu hänger högt. Den verkar alltid så förvånad över mig och min vakenhet. Tassar runt i skalet, plockar smulor och bläddrar tidningarna. Försöker hålla god ton när jag ror runt de nu sovande katterna.